Kvällskurser

Det verkar inte finnas några kvällskurser i danska för mig. Jag måste tydligen flytta till skåne för att lära mig vad halvfjärs betyder. Jag som ville stå i ett gathörn med en fimp i mungipan och mumla på danska. Men jag vill inte flytta vare sig till Hörby eller Lerum för den sakens skull. Gathörnen där är väl fårhållandevis tomma dessutom.

P-språket

Sjörövarspråket känner ni till? Sosjojörorövovarorsospoproråkoketot, ni vet. Det, och nåt till har jag kunnat, men jag använder mig förhållandevis lite av det. Faktiskt.
Sjörövarspråket är ett hemligt språk. Det är bara den som talar det som förstår vad som sägs. Jag tror att det är en av anledningarna till att det inte ens blivit lika stort som esperanto.

Men nu har jag råkat snubbla över det perfekta hemliga språket. Nu är det bara att lägga ner krypteringar och osynligt bläck. Det är P-språket som gäller. Hemligheten med p-språket är så enkel och samtidigt så genial att alla enkelt kan tala det, och känner man till principen så kan man oerhört lätt förstå vad som sägs. Lika lätt som det är obegripligt för de oinvigda. Så har du mail med känsligt innehåll, behöver du prata in något personligt på en telefonsvarare som du inte riktigt vet vem som äger - då skal du använda p-språket. OCH - det funkar lika bra på alla tungomål.

Innan jag avslöjar principen bakom p-språket så skall jag skriva lite text med denna kod, så att ni själva får se hur obegripligt det är, sedan läser ni om hur det fungerar - går tillbaka till exemplet och då märker ni att ni genast kan tyda texten. Ok? Då kör vi:

Phej, pden phär ptexten är pskriven pmed p-språket. Pdet är pbara pjag psom pförstår pvad psom pstår phär pmen psnart pkommer pdu också att pkunna pläsa pdet phär. Underbart, eller phur?

Så, då skall jag förklara hur texten ovan är kodad. Det är så enkelt så man slår sig för pannan när man får veta det! Vad du gör är alltså att du sätter bokstaven p framför alla ord, UTOM ord som börjar på vokaler och inte heller på ord som redan börjar på p. That's it! Gå nu tillbaka och läs om texten så förstår du!

Var kommer då det här språket ifrån? Jag är inte säker på det verkliga ursprunget, men jag kan berätta hur jag snubblade över det. Håll i hatten, men det kommer från en Kalle Anka-pocket! Det är sant. En utomjording i serien pratar på det här sättet. Jag tror inte Disney vet om själva vilken guldklimp de sitter på. Men jag insåg direkt att det här är ett direkt revolutionerande sätt att hålla det som är privat - privat. Phåll ptillgodo!

Humor

Det här är en rolig sida. Stanna inte för länge.

En höstdikt

Prulle

Jag gnider på skinnet
runt ögonen
för att framkalla minnet
En vit tejprulle

Så kan det gå!

Jag gillar en god pizza. Ja, många gillar en god pizza. Även jag.
Där jag bor låg det en pizzeria (det är en thairestaurang nu) som lagade pizza med färska råvaror. Tunn, tunn pizza med färska tomater etc. Det var speciellt en pizza jag gillade - den heter Mafioso. Den är stark som tusan, speciellt om man ber om lite extra cayennepeppar, som jag brukade göra. Den bestod i övrigt av bacon, salami och pepperoni + det vanliga. Ooootroligt god.

En kväll ringde jag och beställde den i förväg och när jag kom fram hade de inte hunnit med den ännu, så jag satte mig och väntade. Tänkte ta med den hem. Jag kollade in killarna, ugnen, lokalen. Allt verkade som vanligt. De hade en riktigt fin pizzaugn där, jag tror man kallar pizzorna som bakas i den för stenugnsbakade. Termostaten stog på ca 300 grader. Hade aldrig tänkt på hur många grader det är i en pizzaugn och tänkte att det var ganska mycket, men det kanske skall vara så. Killarna verkade inte oroliga i alla fall.

Försjönk lite i en tidning - och plötsligt hörde jag att min pizza var färdig. De hade redan tejpat ihop kartongen, jag missade tydligen när de tog ut den ur ugnen... Jag brukar annars kasta en snabb blick för att kolla att de inte glömt något viktigt. Bacon, salami, pepperoni. Och extra mycket cayenne.

Jag tog min gratissallad i en liten burk, la den på kartongen, betalade och balanserade iväg. Upp i lägenheten, tog av ytterkläderna, slog på tvn och på med ugnen. Ja, jag värmer alltid pizzan ordentligt så att den är rykande het när jag äter den, det blir allra godast då. Jag brukar till yttermera visso skära upp den i fyra delar och värma dem en och en i 240 grader så att de nästan svartnar på kanterna. Kör med två tallrikar och värmer dem växelvis så att de riktigt fräser på tallriken när den hamnar på bordet.

Så det gjorde jag. Utan att tveka skar jag upp tejpbiten på kartongen och skar upp pizzan i fyra delar. Jag la sektor nummer 1 på den första tallriken, slängde in den i ugnen och förberedde sektor nummer två på den andra tallriken. Visste att det skulle ta ett tag så jag tog en folköl ur kylen, hällde upp ett glas och satte mig framför tvn. Efter sådär en 15 minuter hämtade jag då min första efterlängtade pizzabit, satte mig ner vid bordet, skar upp en bit och - skjuts in i munnen! Oh, vad jag njöt! Så jäkla god alltså. Mafioso.

Pizzabloggen II

Har ju skrivit tidigare om mina tankar på att kombinera en pizzeria, bloggen och en bank för att slå tre flugor i en smäll - sälja pizza, besökare på bloggen och säkra pengarna.
Ja nu verkar det som att det inte alls går att sätta in pengar på bloggen. Jag hittar inga som helst funktioner för det i blogginställningarna eller någon annanstans, och supporten svarar inte ens. Så jag släpper det just nu.

Jag koncentrerar mig istället på kombinationen pizzeria/blogg.

Jag har sökt en lokal ett tag. Jag måste ju ha någonstans att vara då jag bakar pizzorna. Men gissa vad en bra pizzagn kostar egentligen? Inte mindre än 25 000 kronor! Om man räknar på en förtjänst på fem kronor på varje pizza så måste jag sälja 5000 pizzor för att tjäna in bara ugnen! Och hur skall jag kunna baka pizzor utan att ha en ugn? Moment 22 rakt av!

Och så har jag som sagt kollat lite på tänkbara lokaler. Det handlar också om pengar som man inte bara snyter ur näsan hursomhelst. Det handlar alltså om flera tusen kronor PER MÅNAD. Nu snackar vi alltså om tusentals pizzor per månad!

Nej, jag får återkomma i det här vid ett senare tillfälle, jag känner att jag blir lite upprörd. En bra idé får alltid gå i motvind heter det ju. Men skam den som ger sig heter det ju också! HAHAHA!

Modeblogg

Tänkte jag skulle skriva lite om kläder så att det kommer lite fler besökare.

T-shirts - yes! Vem kan vara utan en t-shirt i garderoben???

Orangea toppar med bollknappar - not so muuuuch! Eller hur?

Sådär, det borde göra susen.

Miniatyrer

Jag har alltid fascinerats av miniatyrer. Har ni sett de små mästerverken utskurna ur en tändsticka t ex? Jag tror det var en ryss som var duktig på det.

VId sidan av fotokonsten så är även miniatyrer en del av vardag. Det är lite mer än en hobby, lite mer än bara ett intresse. Det är en passion.

Själv inriktar jag mig på att göra miniatyrtavlor, digitalt.

Det kräver koncentration, det medvetande gör hela mig om min omgivning såväl som mitt inre. Det är en slags meditation samtidigt som jag lever fullt ut. Det är en fantastisk känsla!

Här ett par exempel på mina verk:

Det första är en scen från min barndom, jag kallar den "en dag hos mormor". Mormor bodde på landet. På bilden ser man mig och pappa. Pappa har med sig en tung resväska, det är när vi anländer till mormor den första strålande dagen av sommarlovet. Tittar man noga kan man ana mormor genom köksfönstret där hon står och steker pannkakor. Ser ni hur det ryker genom skorstenen? Det är en vedeldasd spis. Det blev alltid de bästa pannkakorna.




Här ser vi en spindel mot lila bakgrund.

Om man skulle ta och jobba lite

Finns det något recept på hur man börjar arbeta med något helt annat?
Ibland hör man folk säga "Nä, man skulle vilja jobba med nåt helt annat".
Vadå "helt annat" - vad är det? Säg att man jobbar med t ex taxi. OK, vi låtsas att jag jobbar med taxi. Jobba, jobba, jobba. OJ, nu tröttnade jag visst på att jobba med taxi. Nu vill jag jobba med nåt helt annat. Vad ska jag jobba med då? Vad är helt annat än taxi? En limpa kanske? Nej, för den är en fysisk sak, precis som en taxi - alltså inte något helt annat. Väldigt olika - absolut, men inte helt annat.

Man kanske hellre skulle säga att man skulle vilja jobba med något inte helt likt det man jobbar med? Jag tycker vi bestämmer det.
Och nu över till något helt annat.

Eternit

Nu när jag skrev om evigheten (engelska: eternity) kom ordet eternit upp i mitt medvetande...
Förr - under det förra årtusendet - blev det populärt att förse sina hus med fasadmaterialet Eternit. Om jag inte minns fel så var tanken att eterniten var helt underhållsfri, därav namnet. OK att den blev otroligt ful förhållandevis snabbt, folk började måla den istället. Med färg som måste underhållas. Men höll gjorde den. Även om de som jobbade med den inte gjorde det.
Men till slut så tröttna folk att måla på eterniten, så nu ligger den som fyllnadsmaterial i tippar och håller. Och håller. Så mycket för odödlighet.

Tänkte väl att någon smart person tagit "eternit" som domännamn. Och extremt passande för ovanlighetens skull. Och extremt snygga bilder.

Evigheten II

Ibland påstås det av "bättrevetare" att folk i allmänhet inte kan förstå hur lång evigheten är. Hur stor rymden är, förutsatt att den aldrig tar slut. Vi kan inte greppa det. Tydligen.

Det kan jag visst. Evigheten är evighetslång. Den tar aldrig slut. Punkt.
Så var det med det "ogreppbara".

För den som till äventyrs faktiskt inte förstår något som inte tar slut och som inte bara är ett tunnband eller en liggande åtta, utan växer i alla riktningar, så kan jag enkelt ge ett exempel som får er att förstå. Något som "experterna" verkar ha väldigt svårt med - antagligen för att beskydda sina minimala kunskaper.

Nå. Såhär är det. Det finns inga begränsningar.
Tänk dig att du trycker in allt du ser på himlen och jorden i ett knappnålshuvud. Allt du ser på jorden om du åker jorden runt, går på varenda liten jordplätt, tittar in i vartenda hus i vartenda skrymsle. Alla stjärnor du ser från varenda punkt på jorden. Även de dimmiga galaxerna längst bort. Allt trycker du in i ett knappnålshuvud. Allt förminskas bara och håller samma avstånd från varandra. Du har rymden så långt du kan se i ett knappnålshuvud, inklusive jorden.

Viktigt att komma ihåg - håll dig själv utanför knappnålshuvudet.

Nu åker du ut en bit i rymden, åk så långt så att du landar på en planet du inte såg förut. Och så gör du om samma procedur igen. Samla ihop allt du ser i ett annat knappnålshuvud.

Fortsätt resan och gör om samma sak om och om igen, tills att du har så mycket knappnålar så att de fyller upp din vänstra ficka helt. Tryck nu in alla dessa knappnålar i ett nytt knappnålshuvud som du lägger i din högra ficka. Och börja återigen samla galaxer och ensamma isbitar i ett nytt, tomt knappnålshuvud som du lägger i din vänstra ficka.

När så småningom din högra ficka är helt full (det här kan ta en hel eftermiddag), så trycker du in alla de knappnålarna i ett nytt knappnålshuvud som du lägger i din rockficka (det är ganska kallt härute). Och så börjar du om igen.

När rockfickan är full med knappnålar i knappnålar så börjar du med nästa ficka. Du bör ha en del fickor med dig.

När precis ALLA fickor är tvärfulla, och det börjar bli lite tungt - placera då helt enkelt alla knappnålar i en ny knappnål. Och DEN knappnålen är Jan Guillou. Så nu kanske du förstår?

Om du sedan skaffar en helt ny ficka som du inte visste att du hade, och fyller den med Jan Guillou-knappnålar och trycker ihop dem i en ny knappnål - då får du en NY Jan Guillou-knappnål.

Fortsätt sedan tills du är nöjd. Låt någon annan ta över. Visst ja, det finns ju ingen kvar. Alla försvann ju i den första knappnålen. Oj.

Om inte, fortsätt samla galaxer och stjärnhopar i knappnålshuvuden.

Toabesök man minns.

En våning ner i huset mittemot sitter en tjej (tror jag) och psykar mig. Jag sitter och jobbar sent och på kontoret mittemot sitter hon och psykar mig. Vill hon ha chans eller är hon störd? Jag vet inte. Jag såg henne första gången för ca en halvtimme sedan. Jag trodde hon satt och pratade med någon mittemot. Någon som jag inte kunde se. Så tittade jag upp en kvart senare. Hon satt på exakt samma sätt. Hade inte rört sig en millimeter.

Jaha, är det en affish eller? tänkte jag. Men det sitter ju en affish bredvid henne på väggen. Jag provar att vinka.
Ingen respons.
Vafasen, har de en docka på det där kontoret? Varför har de det? Finns ingen anledning. I så fall ska man väl ha den som något slags fågelskrämma vid entrén. Och den fanns då inte där tidigare idag.

Dessutom rör hon sig ju lite ibland. Jag ser att hon andas. Jag vinkar igen. Gör tummen upp. Vrider skrivbordslampan mot henne - fram och tillbaka några gånger - så att det blir som en morse-signal. "Hallå-kolla-vinka" betyder den. Ingen reaktion. Är hon ledsen?

Tog ett kort, klicka på det så blir det större:


Det är väl en 20 meter emellan oss. Jag har bara mobilkameran. Det blir lite suddigt. Det är min fönsterkarm i högerkant och i underkant. Sen är det ca 15 meter nattluft. Sen ett jättestort fönster en trappa upp i huset mittemot. Sen ca 5 meter till. Och där sitter hon och hänger med höger armbåge mot ett bord. I svart ytterjacka och någon slags grå hood under den. Halvblont, halvlångt hår tror jag. Men där slutar synfältet. Kan man sova sittande?

Whoops! Nu vred hon huvet lite grann! Hon sover inte. Eller han för den delen. Det kan ju vara en kille.
Jag går på toa men släcker när jag går, så tror hon att jag har gått hem...

n e e j. Hon sitter kvar. Var borta i alla fall 2 minuter. i o f s lyste skärmen hela tiden, hon kanske inte gick på den enkla...? Jaha, och nu kan jag inte jobba. Ska jag gå över? Hur ska jag få kontakt? Jag har ingen portkod, jag vet inte vilken klocka jag ska ringa på.

JAHA, nu rätade hon upp sig. Om det inte är mig hon tittar på, vad sysslar hon med då? Har hon någon polare som hon kör stirra-leken med? Lyssnar hon på nåt eller?

EPILOG: Kommer att tänka på en gång när jag satt på toa på mitt förrförra jobb. Jag gjorde stora A, och det tog väl ett tag. Plötsligt smällde det till ute i lokalen - som av en pistol - och jag hörde höga, bestämda röster lite kort. Inga ord eller så, men det blev alldeles tyst. Onaturligt tyst. Omedelbart förstod jag att några kapare hade trängt sig in på kontoret och tagit kontroll över verksamheten...
Tystnaden fortsatte och jag satt knäpp tyst. Samtidigt som jag planerade min flykt/fritagning kände ett växande behov av att torka mig. Jag smög försiktigt av toapapperet från rullen. Använde båda händerna för att riva av det så tyst som möjligt... Då hör jag plötsligt steg utanför dörren och ett otvunget samtal. En normal diskussion. Bla bla bla.
Jahaaaaa. Jag hade visst låtit fantasin spela mig ett litet spratt. Så lustigt. Det toabesöket minns jag än.

UPDATE

För en liten stund sen insåg att jag blivit lurad igen. Det är en skyltdocka. Men den är inte alls i kontoret mittemot. Den sitter antagligen i skyltfönstret i mitt eget hus på gatuplanet. Det är reflektionen av det skyltfönstret i det nersläckta kontoret mittemot jag ser. Och att hon rör sig beror visst på att det är gammalt handdraget och buckligt glas i rutorna i mitt fönster. Kul.

UPDATE II

Smög mig ner och tog en bild. Det var inte halvblont hår, det var inte ens en hon... Det var Åsö bilhall... Pinsamt vad fantasin kan skena iväg med en...

I evigheternas evighet, amen

För ett tag sedan så hörde jag ett inslag om Jehovas Vittnen på radio. Bl a intervjuades ett ungt par, och en fråga ställdes ungefär såhär:
- Men vad gör man om man skall leva i en hel evighet då?

Den unga damen:
- Jamen oooh så häftigt. Man skulle ju kunna göra vad som helst. Tänk dig bara. Om man t ex är intresserad av trädgårdar så skulle man ju kunna lägga, typ 10 år - bara på sin trädgård...!

Jag tycker det var så gulligt.

Tiden räcker inte till

Ja då fick man äntligen tid att sätta sig ner och skriva ner sina tankar. Det blir inte så långt den här gången, jag gör det i en reklampaus.

Jag går mot strömmen här och påstår att det borde vara mer reklam på tv, i alla fall borde de slå ihop reklampauserna till längre sjok - så fick man något gjort på kvällarna. Att smådutta lite här och li

Fotokonst

Ett av mina stora intressen är fotografering, speciellt då ögonblicksbilder som aldrig kommer igen. Här ett typexempel på vad man kan åstadkomma om man hela tiden har fingret på objektivet. Ett ögonblick bevarat åt eftervärlden. Hoppas att jag får tillfälle framöver att visa mer ur min produktion.

En snyggare byggare

Underkänt

21 gram smör blev det kvar i munnen... Tydligen helt fel att sitta och skriva samtidigt som man försöker sätta världsrekord. Måste koncentrera mig mer.

21 gram. Precis så mycket som det påstås att en människosjäl väger. Hmm. Är det ett tecken?

Lite äckligt, men...

Alla är väl sugna på att hålla något slags världsrekord? Något som särskiljer oss från alla andra.
När jag var yngre så gjorde jag några tafatta försök i de mer kända grenarna - längdhopp, simma långt under vatten, samla ölburkar etc. Men man insåg ju snabbt att man aldrig skulle klara några resultat som var ens i närheten till en början av en start till att närma sig ett semiallvarligt försök till en utmaning av något existerande världsrekord.

Sedan började då alla möjliga märkliga rekord dyka upp i Guiness Rekordbok. Vilket ledde till att fler och fler rekordböcker såldes. Och fler och fler rekord blev det. Så nu har de slutat ta in nya typer av rekord i boken, den blir för tjock. De publiceras bara på nätet.

Problemet har under en längre tid för mig varit att komma på något som inte finns att sätta rekord i. Då får man ju automatiskt ett världsrekord, och om någon slår det senare så har man ju i alla fall haft ett världsrekord.

Så just nu håller jag på med att slå mitt eget tidsrekord i att hålla ett hekto smör i munnen. När smöret väl har smält så är det otroligt svårt att inte svälja. Läpparna blir också väldigt hala och efter en stund kommer det ut lite i mungiporna. Kniper man ihop läpparna blir det nästan ännu svårare.

När jag inte pallar mer så spottar jag ut smöret i en skål som står på en nollställd våg. Fattas det mer än fem gram från hektot så underkänner jag mig själv. Det gäller alltså att spotta ut innan man känner att man svalt för mycket smör.

Nej, nu måste jag spotta.

En tillfällighet, eller?

Slås man inte ganska ofta, ovanligt ofta, av tillfälligheter? Alldeles för ofta för att det skall kunna vara tillfälligheter tillochmed? Ibland är det som om någon försöker säga en något. Jag har själv märkt att när jag förvånas av något tillsynes slumpmässigt samband, så börjar jag fundera på vad det kan betyda för mig. Jag ser det som ett tecken och börjar observera liknande händelser som alltsom oftast i slutändan visar sig skydda mig, bespara mig arbete eller ge mig pengar. Det lönar sig helt enkelt.

Men ibland blir man inte klok på vad dessa tecken betyder. Senast idag t ex. Jag såg en skumbrandsläckare hänga på en vägg. Ordet SKUM stod skrivet med stora tjocka bokstäver och lyste mig i ansiktet. "SKUM", tänkte jag. Hmmm. Och så märkte jag det. Blixtsnabbt.
Baklänges blir det "MUKS". Muks i sig betyder inget, men vad händer om man byter plats på de sista två bokstäverna? MUSK!
Musk, ja. Engelska för mysk! Har de mysk i brandsläckarna, eller är det något annat de vill förmedla?

Namnförslag till din bebis

Om du är trött på alla vanliga och "ovanliga" (som blir vanligare och vanligare) namn, så kommer här en lista med - tror jag - unika namn som du kan ge din bebis.

Har inte könssorterat dem eftersom jag är lite osäker på vad som passar. Dessutom får du bestämma helt själv.

1. Torbert
2. Jimmel
3. Håkrick
4. Maraja
5. Sargit
6. Lox
7. Veckja
8. Närmit
9. Olsson
10. Tygel
11. Fcuk
12. Delbar
13. Annan
14. Olt

PS. Har inte googlat om de redan finns så dubbelkolla gärna innan du bestämmer dig.

Inte sfära, gud är nära

En del bloggar är otroligt roliga. T ex Kristoffer Appelquists blogg. Synd bara att de använder så mycket sfärord. Kollade just på herr Appelquists blogg, och just nu då, typiskt, fanns det inga direkta exempel.

Men ni vet vad jag menar, språket blir fattigt. Här är några exempel jag vet att jag läst: "han var inte klot", "kastade mig i bollhavet", "jag missade planet", "i runda slängar", "cirkelresonemang" etc. Helt onödiga sfärord som man enkelt kan byta ut. Skärpning.

Riktig Science Fiction...

Gillar inte science fiction-filmer. Gillar inte tecknade filmer heller. De känns så overkliga på något vis.

Jag har en hel del bra idéer till filmmakarna om hur de kan göra t ex SF-filmer mer realistiska. Här följer några smakprov:

1. Istället för att alla skall flyga omkring i bilar som går på okända drivmedel, så låt folk åka i framtidsbussar. Det är i princip vanliga bussar som går på hjul på vanliga gator. MEN, i framtiden kanske man är lite mer smart. När man kommer till busshållplatsen så kan man t ex få se att resenärerna först ställer sig på en typ av våg, den ser kanske ut som två urgröpningar i asfalten. Vågen väger den resande och skickar den signalen till busscentralen, som lägger ihop vikten på alla resenärer för den bussturen och skickar en buss avpassad exakt för den vikten. Ekologiskt och trovärdigt i ett framtidsscenario. Flygande bilar är inte trovärdigt.

2. Att man hela tiden får se att maten man äter i framtiden ser ut som ormar är inte heller trovärdigt. Jag tror istället att vi kommer att äta mer salllad, fast den kanske ser roligare ut - t ex kanske man stansar ut olika figurer ur salladsbladen - trumpeter, bilnycklar och sådant. Mycket mer trovärdigt. Kan t o m göras på riktigt vid filminspelningar och blir således alldeles på riktigt!

3. Kläderna. På garderobssidan däremot är filmskaparna helt, HELT fantasilösa. De flesta kläder som används i Science-fictionfilmer ser ju ut precis som kläderna gör idag! Men bilar som flyger, och mat som är som ormar skall man ha, joodå.
Jag menar, i framtiden kommer man antagligen inte att ha kläder alls. Man har säkert hittat på något helt nytt. Vad det är vet naturligtvis inte jag, men man kanske kallar det för "kladoor" istället? Så, skippa de vanliga långrockarna och de fransiga jeansen och sy upp lite kladoor till nästa film istället. Så kanske man till och med kan tro på skräpet.

Så trendigt!

Vill gärna bli lite mer trendig och inte vara så stiff, så jag funderar på att börja röka. Vet dock inte hur pass obehagligt det är i början, men det kanske ger med sig senare.
Och så vore det coolt att kunna snacka danska. Väntar på att studiecirkelskatalogerna ska dimpa ner i brevlådan. En kvällskurs i danska skulle sitta fint.

Det vore nåt, att kunna stå och hänga ledigt lutad mot en brevlåda på gatan med en cigarett i mungipan och säga något på danska till folk som fläktar förbi.

Godt mann!

Funkar, funkar inte

Jag slet som ett djur med att försöka sätta in pengar på bloggen igår. Jag vet inte vad som fattas, men det verkar som om jag inte kunde länka ihop bloggen med min bank. Hittade inga knappar i Blogger för detta, inte heller fanns det några exportalternativ på banksidan. Kan de verkligen ha glömt bort en så enkel funktion? Är det någon slags säkerhetsaspekt, eller? Jag har ju loggat in med lösenord både här och på banken, så nog borde det stå ganska klart att jag är jag?

Fortsätter att kolla upp detta och håller er informerade.

Insättningsgaranti

Istället för att kombinera bloggen med bara en pizzeria kanske man även skulle införliva en bankrörelse. Det är ju finanskris och man pratar mycket om bankernas stabilitet och hur mycket av spararnas pengar staten skall garantera i en "insättningsgaranti".

Jag skall prova att logga in på min internetbank, ta ut lite pengar och sätta in dem på bloggen istället. Bloggen säkerhetskopieras ju automatiskt på en massa servrar, så då behövs ju ingen speciell insättningsgaranti.

Om det funkar så blir det nog så. En bloggpizzabank. Och ännu fler användare.
Och låga avgifter skall det vara.

YES!

I think I found the perfect way to give me a wider audience, and to spread my ideas in a more effective way. More on this later. Ciao!

By the way, did I mention that I have read the names of Angelina Jolie, Oprah Winfrey, Beyonce Knowles, Brad Pitt, Justin Timberlake, Jay-Z, Tom Cruise, Kanye West, Jennifer Lopez, David Beckham, Miley Cyrus, Tiger Woods, Cameron Diaz, Spice Girls, The Police, Madonna, Johnny Depp, Bon Jovi, Sean "Diddy" Combs, Alicia Keys, Jennifer Aniston, Nicole Kidman, J.K. Rowling, Ronaldinho, Gwen Stefani
Will Smith, Celine Dion, Kobe Bryant, Kate Moss, Fernando Alonso, Eva Longoria Parker, LeBron James, Stephen King, Steven Spielberg, Carrie Underwood, Shaquille O'Neal, Keira Knightley, Michael Jordan, Matt Damon, Roger Federer, Jay Leno, David Letterman, Ashley Tisdale, Cate Blanchett, Bruce Willis, Heidi Klum, Tyra Banks, Donald Trump, Reese Witherspoon, Gwyneth Paltrow, Alex Rodriguez, Howard Stern, Kimi Raikkonen, Sarah Jessica Parker, Jonas Brothers, Nicolas Cage, Rush Limbaugh, Jon Stewart, Jennifer Love Hewitt, Ellen DeGeneres, Maria Sharapova, Daniel Radcliffe, Katherine Heigl, Serena Williams, Simon Cowell, George Lucas, Kevin Garnett, Leonardo DiCaprio, 50 Cent, Zac Efron, Lauren Conrad, Ryan Seacrest, Jeff Gordon, Gisele Bundchen, Justine Henin, Gordon Ramsay, Ben Stiller, Tom Clancy, Jerry Seinfeld, Rachael Ray, Steve Carell, Dr. Phil McGraw, Patrick Dempsey, Dale Earnhardt Jr., Tina Fey, Charlie Sheen, Phil Mickelson, Judd Apatow, Vanessa Williams, Drew Carey, Regis Philbin, Lorena Ochoa, Annika Sorenstam, Tyler Perry, James Patterson, Jerry Bruckheimer, Paula Deen, Wolfgang Puck, Judge Judy Sheindlin and Howie Mandel?

Det kan bara bli bättre

Jag kollade just den senaste besöksstatistiken från Google Analytics. Jag läser det som att jag behöver tweaka innehållet lite för att appellera till en bredare publik.

Tog en paus

Jag var lite rädd för att bli beroende av bloggen, så jag gick ut med hunden en stund. Nu känns det bättre, jag känner att jag har kontroll. Lustigt att man kan kastas så mellan beroende och förtvivlan. Funderade ju ett tag på att lägga ner bloggen t o m.

Nu är det en timme sen jag började blogga och jag känner att jag är på gång. Det här kan bli något stort. Jag får hela tiden påminna mig om att Rom inte byggdes på en dag. Vilket kanske i o f s är en myt, vad vet jag. Det är svårt att kolla. Källhänvisning saknas.

Apropå att spara tid

Jag börjar tycka att bloggen tar för mycket av min privata tid. Har redan suttit i minst 20 minuter med den. Det är 20 minuter mindre TV-tittande. Skall det vara så varje kväll?
Funderar på att lägga ner bloggen. Eller att börja blogga från jobbet.
Responsen har inte heller varit så överväldigande än så länge.

Använd hela din person

För ett par år sedan blev jag medveten om hur viktigt det är att röra sig snabbt och exakt.

När du skall göra något, tänk i förväg ut exakt vad du vill åstadkomma och hur du skall röra dig för att det skall hända så snabbt som möjligt med minsta möjliga miljöpåverkan och energiåtgång, det kommer du att spara mycket tid på.

Har du t ex ett kylskåpshandtag som är som en ingröpning i underkant av dörren, var då medveten om det och vänd handen med handflatan upp redan då du skjuter handen framåt mot kylskåpsdörren. Planera också stansen, stå stadigt och tänk ut hur mycket kraft du kommer att behöva för att öppna dörren. Vet du t ex med dig att du öppnade kylskåpet för 30 sekunder sedan så ställ dig då så att du kan använda hela din kropp för att rycka upp dörren från vacuumsuget direkt, istället för att stå och segdra och trötta ut dig i onödan.

En bra idé kommer sällan ensam

När man får en bra idé kan man spara den i ett speciellt fack för just bra idéer. Bara det är ju en bra idé. Jag har inget fack för dåliga idéer. Det verkar helt onödigt. Jag lägger de i samma fack som de bra idéerna. Så blir ju de också bra idéer.

Varför bara blogga

Har funderat lite på att kobinera en blogg med något annat så att man kan få ut lite synergieffekter. En blogg kombinerat med en pizzeria t ex. Då kan ju folk läsa bloggen samtidigt som de äter pizza, t ex. Och så kanske man säljer någon ströpizza till någon som egentligen bara ville läsa bloggen.

Återkommer när jag luskat lite mer i det här. Men jag börjar med en blogg sålänge, så att det finns något att läsa när man öppnar pizzerian.