Prutt

Jag har varit medveten om detta i många år, men jag är inte säker på att de flesta tänker på det:
När man känner lukten av en fis så får man i sin näsa vad någon annan precis har haft i sitt anus.

Det var bara det.

Bra film

Det här var en RIKTIGT underhållande reklamfilm. Bra casting. Bra script. Kändes på riktigt fast det var så uppenbart fejkat om ni förstår. Bra animation. Bra tempo. Älskar trummisen. Ledsen för att ha snott en reklamfilm, men den var ju bara för bra. Kolla timingen när grabben säger "men vi har ju inte pratat om det".

Fast i själ och hjärta tror jag inte att någon enda kommer att leta rätt på katalogen som den här filmen gör reklam för. Inte ens någon i vasastan (i Stockholm).

INGEN vill ju identifiera sig med den här familjen. Om man så satt med katalogen i knäet och såg filmen så skulle man ju inte säga: Oh, det är ju vi, där på TV, låt oss se vad för tips som dväljes i dessa sidor...

Men grattis till reklambyrån.




PS. Jag har INGET med någon inblandad i den här filmen att göra. Inte Electrolux Home, inte reklambyrån eller produktionsbolaget eller någon annan entitet förknippad med den här filmen - vad jag vet. Den kom bara mitt i Pulp Fiction och nu har jag ödat en halvtimme med att spara den och skriva det här så något slags pris i Guldägget borde den få.

Röda rummet

Ett minne:
Förut fanns ett taxifik vid Norra Bantorget som hette Röda rummet.
Jag var där med några ur klassen. Lalle tyckte att kaffet i den skitiga kaffepumpan såg ovanligt simmigt och vedervärdigt ut. Han observerade även några små öar av obestämd natur som flöt omkring på ytan. Han kallade det för pytt-i-kaffe.

Det var väldigt välfunnet och jag har tänkt på det och skrattat åt det i många år nu.

Pyttikaffe.