Jag har dödat en pumpa.

Halloween. Traditionen KRÄVER att jag dödar en pumpa. Jag köper en levande pumpa för 11.90 kilot. Jag bär hem den. Lägger upp den på bordet och hämtar min allra skarpaste kniv. Traditionen bjuder att jag skalperar pumpan så att huvudet kan öppnas igen och igen. När den första barriären är bruten hugger jag in på den kvidande pumpans mjuka innanmäte med en sked. Jag gräver i den, gräver ur den alla trådar, alla frön för kommande generationer. Allt det som är essensen av pumpa. Min sked, min hand, skaver - skaver bort allt mjukt. Pumpans pip blir svagare och svagare. När det mjuka är slut fortsätter jag att skava. Skeden skaver insidan av skalpen, tunnar ut skalpen. Det trådiga, det köttiga, det fröiga ligger i en kastrull. Men inte för att tillagas, bara för att slängas.

Pumpor är vackra djur. Nu ligger den döda pumpan på min trappa och ler ett konstgjort leende.